Hästarna testades i sitt hemmaridhus. Testet gick till så att hästen fick en hink med havre att äta ur och sedan observerades hästens reaktion på en svart plastsäck som snabbt drogs längs marken. Samma test gjordes om fem gånger för varje häst och reaktionen graderades på en skala mellan ett och fem.

1. Flykt: Hästen hoppar åt sidan och galopperar iväg mer än fyra språng.

2. Sidsteg: Hästen hoppar åt sidan och travar eller galopperar iväg mellan 2-4 språng.

3. Alert: Hästen rycker till och kan ta upp till två steg åt sidan.

4. Huvud upp: Hästen kastar upp huvudet och slutar äta, men flyttar sig inte.

5. Inget: Hästen uppmärksammar eventuellt händelsen (vänder öga och/eller öra mot objektet) men slutar inte att äta och lyfter inte på huvudet.

 

Två olika studier I den första studien testades 32 varmblodiga ridhästar med i huvudsak svensk eller tysk härstamning. Hästarna var mellan ett och nio år gamla och kategoriserades som hopp- eller dressyrhästar baserat på faderns BLUP-index. För att räknas som hopphäst skulle hästen vara efter en hingst med lägst 110 i hoppindex och 15 enheter lägre i dressyr, och vice versa. Om pappan inte hade svenskt index skulle han ha tävlat på högsta nivå i den aktuella disciplinen. För att få vara med i studien var hästen även tvungen att vara tränad enbart för "sin" disciplin med siktet inställt på tävling (för de hästar som hade åldern inne). I den andra studien testades nittio varmblodiga ridhästar mellan ett och sjutton år. Här delades hästarna upp efter sitt eget index i hoppning och dressyr. En häst bedömdes vara hopphäst om den hade minst 120 i BLUP-index för hoppning och minst tio enheter lägre för dressyr, och tvärtom. Det lägre indexet fick heller inte överstiga 119. För hästar som ännu inte fått något eget index skulle båda föräldrarna tillhöra samma disciplin och ett index beräknades utifrån föräldrarnas avelsindex. Man delade även upp hästarna i tränade och icke tränade, där de som ridits i mer än ett halvår hamnade i gruppen tränade. Fram till dess antog man att träningen för hopp- och dressyrhästar är ganska likvärdig. Det tränade hästarna som var med i studien tränades och tävlades enbart i en disciplin.

 

Starkare reaktioner Studierna fick liknande resultat. Dressyrhästarna reagerade i båda fallen starkare på plastsäcken oavsett ålder och träningsstatus, det fanns en tendens att hopphästarna återgick till havren snabbare. Reaktionen hos hästarna avtog från första till sista testtillfället, särskilt för den tränade gruppen. Den otränade gruppen vande sig inte lika snabbt. Utifrån dessa resultat kan man säga att påståendet om dressyrhästens lättskrämdhet stämmer, och att det inte enbart beror på hur den tränas.

 

Referenser: Claesson Lundin, M. 2005. Fear reactions in riding horses - A comparison between dressage and show jumping horses. Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Examensarbete.

 

von Borstel, U.U.K., Duncan, I.J.H., Claesson Lundin, M. & Keeling, L.J. 2010. Fear reactions in trained and untrained horses from dressage and show-jumping breeding line. Applied Animal Behaviour Science 125 (2010), s.124-131.