Dressyrtränset ”Flying Change Revolution”

Hopptränset ”Jump Off Revolution”

Det var i januari 2010 som shetlandsponnyn insjuknade, ponnyn fick hög feber och behandlades med febernedsättande samt sondades med olja och vatten. Dagen efter var febern något lägre men hästen hade ingen avföring och veterinären som kom ut misstänkte förstoppning, ponnyn sondades igen men den ville inte dricka och den uppförde sig onormalt. Ägaren och veterinären beslutade då att de skulle ta ponnyn till djursjukhuset.
På söndagskvällen när ägaren lämnade sin häst på djursjukhuset så diskuterades det om hästen skulle operas men man kom fram till att man skulle fortsätta med den medicinska behandlingen. Det var dagen efter som den aktuella veterinären tog över behandlingen av shetlandsponnyn, ägaren hade telefonkontakt med honom och fick veta att man tagit prover på hästen samt att den stod på dropp och att den nu hade haft avföring. Dagen efter mådde hästen något bättre, men det var kortvarigt för påföljande dag så fick ägaren information om att den inte ätit något och att hästen hade feber igen. Febern gick återigen ned men hästen ville inte äta, så ägaren frågade veterinären om hon kunde komma förbi med lite morötter, melass och kraftfoder till sin häst det gick bra. När hon kom till djursjukhuset så undersöktes hästen, veterinären tittade i svalget och såg att den var sårig han konstaterade samtidigt att ponnyn luktade illa från nästan och munnen. Vid det här tillfället frågade ägaren varför man inte valde att behandla med antibiotika och fick till svar att man ville invänta provsvaren och se vad de visade på.
När provsvaren kom så visade de på att hästen hade ett lågt antal vita blodkroppar, ägaren undrade då återigen om inte de skulle ge hästen antibiotika, veterinären ville först göra en ultraljudsundersökning, de kom överens om att han skulle kontakta henne efter den undersökningen. Enligt ägaren så ringde veterinären upp henne senare på kvällen och då hade man inte gjort någon ultraljudsundersökning, veterinären kunde inte svara på om hästen hade feber eller om den hade ätit under eftermiddagen, hästägaren tyckte att veterinären verkade ointresserad. En ny kontakt skulle tas påföljande dag efter ultraljudsundersökningen som skulle ske klockan 11,00.

Veterinären ringde inte på utlovad tid, men det reagerade inte hästägaren över eftersom han ofta ringt senare än utlovat. Ägaren bestämde sig för att åka och hälsa på sin ponny, när hon kom till ponnyns box så var den tom och hon frågade några skötare var hästen var men de försvann in i ett rum. Hon letade vidare men hittade inte sin häst, efter en stund kom den behandlande veterinären och han sa att de hade avlivat hästen som de ju hade kommit överens om, han sa även att han hade ringt som utlovat klockan 11.00 och att de tillsammans hade kommit fram till beslutet att avliva hästen.

Veterinären har anfört att han behandlade hästen på grund av att den visade på tecken som tydde på kolik och han misstänkte även tarmfelläge. Han påtalar även att hästen när den kom till djursjukhuset uppvisade allvarliga symptom och att det kunde tyda på livshotande sjukdomstillstånd. Allmäntillståndet hos ponnyn var kraftigt påverkat den 12 februari och vid den cytologiska undersökningen gjordes fynd som enligt veterinären var förenliga med kraftig bukhinneinflammation, prognosen bedömdes i det läget som mycket dålig. Veterinären kontaktade då det som han trodde var rätt hästägare och de fick tillstånd till avlivning och obduktion. Så när han träffade på hästägaren så trodde han att hon kommit för att få information om obduktionen av hästen och det var nu han fick kunskap om att den som han hade pratat med per telefon inte var ”rätt hästägare”. Han hade med andra ord låtit avliva fel häst och även obducerat en häst utan att hästägaren blivit kontaktad. Anledningen till förväxlingen var enligt veterinären att man hade två hästar som var aktuella för avlivning, han svarar även att prognosen för shetlandsponnyn var ”hopplös” och att avlivning var det enda realistiska.

Hästägaren kontaktade den ”personen” som veterinären prata med när det gällde avlivningen av hästen, den djurägaren kunde då berättade att vid den aktuella kontakten med veterinären så hade djurägaren flera gånger fått påtalat att det var fel namn på hästen.

Beslut
Jordbruksverket anser att veterinären i fråga” har agerat försumligt i sin yrkesutövning. Han har avlivat en häst utan att försäkra sig om korrekt identitet med förödande effekt för både djur och djurägare.
Ansvarsnämndens bedömer det som att hästen uppvisade tydliga tecken på infektion, behandlande veterinär borde ha reagerat på resultatet av blodproverna och fortsatt att utreda orsakerna till infektionen. De skriver även att veterinären borde ha övervägt att sätta in behandling med antibiotika vilket hästägaren påtalat för veterinären. I beslutet konstaterar de även att hästens tillstånd var så dåligt i slutskedet så att ett beslut om avlivning får anses korrekt, men att veterinären borde ha förvissat sig om att medgivandet inhämtades från rätt djurägare.
De försummelser som veterinären gjort är så allvarliga att han inte kan undgå en disciplinpåföljd i form av en erinran."

Jag tycker det är hemskt hur man kunde "blanda ihop" både hästägare och hästar... :((