Dag 42: Ett ögonblick.

Ett ögonblick jag starkt minns är den dagen jag stog i duschen och visste att nu var det inte långt kvar, att du skulle försvinna ur mitt liv så "fort"... Från det att telefonen ringde, till det att mamma stängde ytterdörren så hann det gå oändligt många tankar!! Jag önskar idag att jag hade gjort vissa saker annolunda, men jag vet att du har det bra nu. Du behöver inte ha ont, känna smärta, saknad och allt var canser innebär! Men en sak vet jag och det är att du alltid finns med mig! <3
Du ser allt jag gör, säger och tänker, även om jag inte kan se dig alla gånger så vet jag att du är med mig! <3
~ i love you ~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0